BVC

Idag har vår son varit på sitt första BVC besök, alltså vi har åkt dit och inte de hem till oss, och på en vecka har han lyckats gå upp från 3170 gram till 3480 gram, huvudomfånget har ökat från 34,5 till 35,2 cm han har växt 3 cm på längden sedan födseln och är nu 52 cm lång. Det är inte konstigt han ätit så mycket som han gjort nu de senaste dagarna, han har ju uppenbarligen haft en tillväxtperiod. Inte heller ligger han långt under sin storasyster i den åldern (3 veckor) gällande vikt och längd, dock hade syrran större huvudomfång annars är de lika än så länge.
 
När vi var inlagda på sjukhuset berättade de för oss att barn med morbus down har en egen kurva att följa då de kan var kortare än kanske andra barn och ta lite längre tid på sig att växa till sig vilket betyder att BVC ska ha två olika kurvor, en för de barn som har morbus down och de barn som inte har det. Denna kurva pratade jag med vårt BVC om när de kom hem till oss på första hembesöket men kvinnan som kom verkade så osäkert på om hon ens visste vad det var tills jag övertygade henne om att alla BVC ska ha det då den informationen givits till oss via sjukhuset.
Det känns ju så där lagom kul att vi som föräldrar ska ge ut information till det BVC vi är inskrivna på angående detta, att de inte kollat upp och har kunskap om sådant innan hembesöket.
 
Visst jag förstår ju att detta inte är vanligt och särskilt inte i en liten by som denna vi bor i just nu, men när vi sedan kommer tillbaka för nästa kontroll så har de likt väl inte ens letat fram den speciella kurvan vår son ska rikta sig efter utan jag får smått tjata om att den finns och att han måste gå efter den då han inte ska följa den vanliga. Efter långt om länge så "orkar" hon leta upp denna kurvan (vilket finns på alla BVC i datorsystemet med den vanliga kurvan) och det visar sig att han ligger något över den vilket innebär att han är precis som vilket barn som helst i vikt och längd för sin ålder.
 
Det verkar inte som vårt BVC har så stor kunskap om just morbus down och det gör mig lite nervös, för de frågar  ut mig om saker som jag nyss lärt mig själv angående diagnosen istället för att det är jag som kan luta mig mot dem. Men vi får se det kanske kommer kännas bättre sen, huvudsaken är iallafall att vi kommer få den hjälp och stöd från habiliteringen sen som vi kommer behöva. Nu väntar vi enbart på den där kallelsen dit som vi blivit lovade. Än så länge har vi enbart fått tid hos audiologen och ögonmottagningen.
 
 
Ps. Storasyster har varit snäppet lugnare idag, inte ens bråkat för att hon skulle gå och lägga sig i sin egna säng  vilket kan ta timmar innan vi får henne att göra annars. Jag hoppas verkligen allt lossnar nu och att vi går mot ljusare tider, vill ju att båda min barn ska vara glada och goa. De är ju mina allt tillsammans med min man.
 

Kommentera här: