Första mötet

 
 
Där satt jag alldeles ensam,
orden ekade i mitt huvud och jag
undrade hur de ens kunde säga som de gjorde.
Jag kunde inte förknippa orden med dig mitt älskade barn.
Jag höll dig så hårt och vaggade dig fram och tillbaka
samtidigt som vi tittade på varandra och tårarna föll på mina kinder.
Allt var nytt, så mycket fördomar, så mycket okunskap, så mycket rädsla för det man inte kan kontrollera.
Jag trodde jag visste allt men jag visste egentligen ingenting.
Inte släppte jag dig med blicken om ens för en sekund, du var älskad från första stund.
Du mitt älskade barn, där låg du bredvid och tittade på mig med dina stora blå ögon.